© 2017 Silja Wager

    Stora Röd vakar över sina små - vad säger bilderna?

    Smått o gott för dig som hittade hemliga knappen

    När mina verk flyttar hem till sina nya ägare, funderar jag ofta på hur de månne kommer att kommunicera i det nya sammanhanget: vad de kommer att förmedla, och hur det kommer att kännas att ha dem på väggen. Ibland får jag svar på mina funderingar…

     

    När Stora Röd hade varit hos sin nuvarande ägare i några dagar, kom ett mail med nedanstående text:

    Den besitter en märklig rörelse och energi som man genast fångas av som betraktare. Kommer att tänka på en vinterstorm över mörka isbelagda vatten. Ett utsatt läge, men lugn! Du kommer inte att drunkna och gå under. Den kalla isen ligger som en hård men skyddande skorpa över det kyliga svarta vattnet och kommer att bära dig genom natten till fast mark igen. Och glöm inte att det också finns ett annat sakernas tillstånd. Bakom och vid sidan av allt detta finns också ljus, hopp och värme. Se den röda färgen! Aftonrodnaden! Eller är det kanske till och med morgonrodnaden? Vinterstormen är bara tillfällig. Håll ut! Varför inte till och med bejaka den? Det har funnits vårar förut och det kommer att komma nya igen. Förtvivla inte, förtrösta!

     

    Text av Tomas Klang, som bar hem tavlan från galleriet på sina axlar

    Måleriets inträde och historia i mitt liv

    Min historia inom måleriet började i november 2010, i en lång kassakö på Clas Ohlson, där jag såg mig omkring efter något att fördriva tiden med tills det blev min tur. Nybörjarsetet i akrylmålning som jag då lite förstrött började kika i, väckte min nyfikenhet… hmmm… måla? kanske kanske… Trälådan med de små färgtuberna fick följa med hem.

     

    Nyfikenheten gick över i fascination över vad man kunde åstadkomma, och frustration över hur otroligt svårt det var. Under de år som gått, har jag haft begränsade möjligheter att ägna mig åt måleriet, men intresset har vuxit och staffliet står framme, alltid med något nytt på gång.

     

    Är helt självlärd, med allt vad det innebär av utforskande och att uppfinna hjulet på nytt.

     

    Mina bilder är oftast abstrakta, med föreställande inslag, och rör sig kring mötet mellan fantasi och verklighet. Har alltid varit fascinerad av att skapa miljöer, och fått utlopp för det i trädgårdsarbete och inredning. Att måla påminner mig om arbetet med att skapa en trädgård: färgerna lever sitt eget liv lite som växterna.

     

    Förresten så har jag omvärderat fenomenet långa kassaköer. De kan leda till mycket mer än bara till kassan.

    I Silja Wagers akrylmålningar på Galleri Upsala öppnar sig bakgrunderna. Från förgrunderna leds betraktaren in i ett bortom; uppför trappor, bakom stolar, bortom människor, in genom fönster och öppningar, bortom regnmoln – vidare. Här finns tomhet och längtan men också ett andetag av mystik som väcker nyfikenhet: vad som väntar är ovisst, får skapas i betraktarens eget inre. En öppnad dimension som ger förutsättningar.

    Recension på Konsten.net

    Klicka här för att se hela artikeln

    Finaste priset man kan få

    Hösten 2016 fick jag Nobelpriset - i form av det tidigare okända, men desto mer prestigefyllda Ritpriset, tilldelat av mitt barnbarn Ebba (då 7år)